The Gambia Travel

Är riktigt trött idag och tyvärr är det ingen glad sol framme. Så jag sitter här på terrassen och skriver i min dagbok efter att packat ihop alla mina tillhörigheter. Nu väntar jag bara på att Cornelia ska bli klar med sina akrylnaglar och Eivor med sin massage. De lyxputtarna är på hotellets lilla skönhetssalong och gottar sig, synd att jag inte hade tillräckligt med pengar för att haka på. När de har kommit tillbaka så ska vi i alla fall äta lunch på strandbaren, jag tror nog jag ska välja fish & chips igen innehållande barracuda och butterfish. Sen måste jag och Cornelia hämta upp våra klänningar hos skräddaren. Spännande att se hur de blir och om de ens blir snygga så man verkligen kan använda dem. Jag har beställt två klänningar, en i ett blå-blommigt tyg och en i ett svartvitt tyg. Den med blommor ska vara en ballongklänning som det kallas och den svartvita är en med spännsnören på axlarna och i midjan. Tror mer på den om jag ska vara ärlig eftersom det är en enklare modell. Men jag ska också fundera ut en liten present till mamma eftersom jag redan vet vad jag ska ge till pappa och Evelina. Pappa ska få Gambianska jordnötter eftersom han älskar jordnötter och Evelina ska få ett fint armband av träpärlor. Mamma ska nog också få ett fint smycke tror jag, skulle nog passa henne.

Haha kom precis förbi en kille i hotellpersonalen och pratade med mig, han insisterade på att ge mig hans e-post adress. Han bara gav den till mig och sen var det inte så mycket mer med det, vet inte ens vad han heter. Märklig kille hehe. Men hotellpersonalen kommer hela tiden förbi och hälsar. Alla är så oerhört trevliga. Och nu är det färdigskrivet för tillfället.

Oj vilket hopp det blev här, sitter på flyget nu i vilket fall. Blev lite mycket att göra på slutet så hann inte uppdatera. Men klänningarna blev inte riktigt som vi väntat oss tyvärr. Den blåa ballongklänningen satt helkonstigt när jag väl testade den och han kan inte riktigt ha måttat rätt. Var ju synd eftersom det var ett fint tyg. Men den svartvita vart helt okej så det gör ju inget, men tror inte jag kommer använda den när jag går ut eller så kanske. Men nog tänkt på det, för det jobbigaste var ju ändå att säga hejdå till alla nyfunna vänner och att åka ifrån värmen. Usch jag vill inte sitta på det här trånga planet, men stensmak i rumpan, och bara vänta på tills vi landar i kalla Sverige och återgå till vardagen. Tur att vi hann med allt viktigt åtminstone, men även fast det gick snabbt så känner jag att en vecka inte var tillräckligt för mig. Och stackars Eibrahim som så gärna hade velat följa med till flygplatsen och vinka av oss. Men eftersom han var en gentleman och cyklade och hämtade Cornelias andra klänning, som blivit försenad, i sista minuten så kom han precis tillbaka när vi satt oss i bilen för att åka till flygplatsen. Endast Abdul fick plats att åka med så Eibrahim stod utanför bilen och såg nästan tårögd ut för han kämpat så för att hinna med. Stackars grabb! Men aja nu är jag trött i huvudet och ska försöka få mig lite sömn. Ses hemma i Sverige igen!

Jag längtar efter en vacker strand med solsken och svalkande vågor.